Om hopp, svårigheter och 
vikten av att lyfta det som fungerar

Annika Wallenskog, före detta chefsekonom på SKR, numera rådgivare på Gullers Group samt utredare på Regeringskansliet, var en av de första att tacka ja.

– Jag har arbetat i och med kommuner hela mitt yrkesliv och vet hur många goda exempel som aldrig får fäste, säger hon. Vi pratar ofta om resursbrist, men mer sällan om vilka lösningar som andra framgångsrikt utvecklat och som vi egentligen bara kan upphandla, kopiera eller implementera. För mig handlar Briljanterna om just det – att uppmärksamma det som fungerar, så att fler kan inspireras att göra likadant.

Hon ler.

– Det var också en chans att själv bli påmind om allt det positiva som faktiskt händer i vårt välfärdssystem varje dag. Det behövs, särskilt i tider när samtalet ofta handlar om allt som inte fungerar.

För Annika Sten Pärson, grundare och ordförande för stiftelsen The Inner Foundation, var det en självklarhet att tacka ja till juryuppdraget. Stiftelsen investerar i såväl vinstdrivande som icke-vinstdrivande organisationer med lösningar som stärker den psykiska hälsan bland unga vuxna – ett arbete som gett henne en bred inblick i hur sociala innovationer kan skapa samhällsförändring.

– Vi ser dagligen vilken kraft som finns hos entreprenörer och organisationer som utvecklar lösningar på våra samhällsutmaningar – och hur mycket potential som går förlorad när de inte får tillgång till det stöd och det kapital som behövs för att skala. Jag tycker att Briljanterna spelar en viktig roll genom att synliggöra den nytta som nytänkande organisationer kan åstadkomma.

Hon menar att årets utvalda Briljanter speglar en kraft och en handlingsförmåga som vi talar alldeles för lite om. 

– Det var inspirerande att se bredden bland årets Briljanter – lösningar som förenar socialt engagemang med skarpa, datadrivna modeller och potential att skala upp. Sett ur vårt perspektiv var det särskilt glädjande att se att flera av dem adresserar psykisk hälsa på nya och konkreta sätt. Vi behöver inte återuppfinna hjulet – bara bli bättre på att se det som redan fungerar och ge det kraft att växa.

Aina Rundgren, affärsområdeschef för social hållbarhet på Ramboll och ordförande för den SIS-kommitté som ansvarar för att ta fram en svensk standard för att mäta sociala och miljömässiga effekter, nickar instämmande.

– Jag har mött så många människor som varje dag kämpar för att göra skillnad, ofta med små resurser. Att få sitta i den här juryn kändes som ett sätt att hedra dem – att visa att deras arbete faktiskt betyder något.
 

Hon berättar att urvalsprocessen inte var enkel.
 

– Det är svårt att jämföra initiativ som alla gör gott, men på olika sätt. En del jobbar med ungdomars psykiska hälsa, andra med äldres självständighet. Alla är viktiga. Vi diskuterade länge, men alltid med respekt för varandras perspektiv.

Krim Talia, en erfaren entreprenör och investerare med fokus på health tech och life science och en av Sveriges mest profilerade röster för socialt entreprenörskap, beskriver Briljanterna som “något unikt i svensk kontext”.

– Vi har länge saknat en arena som både lyfter och validerar sociala innovationer utifrån faktiska resultat. Det här är inte bara en hyllning – det är också i någon mån en kvalitetsstämpel.

Han fortsätter:

– Jag blev imponerad av hur många initiativ som har systemförändrande ambitioner och potential. Det visar att social innovation inte är något som sker “vid sidan av”, utan något som i bästa fall förändrar hela sättet vi tänker kring välfärd.

Lasse Stjernkvist, tidigare kommunstyrelsens ordförande i Norrköping och medgrundare till Briljanterna, skrattar när jag frågar hur juryns diskussioner gick till.

– Det var livliga samtal, säger han. Men också väldigt respektfulla. Alla i juryn kommer in med olika erfarenheter – akademi, politik, näringsliv, civilsamhälle – och det var just det som gjorde samtalen så spännande.

Susanne Iwarsson, professor i gerontologi vid Lunds universitet och ledande forskare inom åldrande och hälsa, berättar att hon först tvekade.

– Jag är forskare och försöker alltid hålla mig till evidens och jag tycker det perspektivet är mycket viktigt när man ska hylla och sprida goda lösningar. Men det krävs också kapacitet och kunskap att omsätta evidensbaserade lösningar till insatser som är genomförbara, fungerar och är ekonomiskt hållbara.

Hon betonar vikten av att förena vetenskap och praktik.

– Forskningen har mycket att lära av utvecklingsinitiativ i praktisk verksamhet, och vice versa. Många av årets initiativ har hittat arbetssätt som både är mänskligt hållbara och vetenskapligt intressanta. Jag hoppas fler forskare får upp ögonen för det.

Ylva Trolle Lagerros, professor i kardiovaskulär prevention vid Karolinska Institutet samt ledare av Prins Daniels professur i prevention, Sveriges enda i sitt slag, håller med.

– Som kliniker ser jag dagligen hur svårt det är att förändra beteenden och förbättra folkhälsan i praktiken. Därför blir jag så inspirerad när jag ser aktörer som faktiskt lyckas. Det handlar om att kombinera digitala lösningar med mänsklig närvaro – och flera av årets Briljanter gör just det.

Hon lyfter också vikten av att mäta rätt saker.

– Det är lätt att fastna i processmått: hur många möten, hur många användare. Men det viktiga är ju utfallet – mår människor bättre, ökar livskvaliteten? Det är den logiken Briljanterna hjälper till att sprida.

När jag frågar juryn vad som var svårast i processen får jag liknande svar från flera håll: att kunna veta om det som fungerat i det lilla går att skala för att ändra ett helt system.

– Om en insats är helt beroende av en enstaka persons glöd, driv och kunskap, är det kanske mindre skalbart än det verkar. 

– Ja, inflikar Aina Rundgren, och där var vi tvungna att reflektera kritiskt över hur de mätbara utfallen rapporterats, om det verkligen går att säga att det är just denna insats som i huvudsak ansvarat för att skapa det rapporterade resultatet.

– Vi diskuterade också finansiering och ekonomisk modell för alla nominerade, säger Krim Talia. Ska en insats skala måste någon vara beredd att betala för den – i det privata eller i det offentliga – och värdet som insatsen skapar måste vara högre än kostnaden för den. För att skala en tjänst, ett företag eller en insats måste någon vara villig att investera idag för att det ska bära frukt senare, någon måste vara villig att ta risk – en risk som finns i alla innovativa arbetssätt och i alla förebyggande insatser. Risken att utfallen inte blir exakt som planerat. 

Samtalet glider in på framtiden. Vad hoppas de att Briljanterna kan leda till?

– Jag hoppas att det här bara är början, säger Annika Sten Pärson. Att vi om fem år ser att initiativen vuxit, att fler i välfärdssystemet vågat prova nytt och att fler finansiärer fått upp ögonen för social impact.

– Jag hoppas också att det påverkar samtalet, säger Lasse Stjernkvist. Att vi i media och politiken börjar prata mer om lösningar än om problem.

– Och att vi stärker forskningskopplingen, tillägger Susanne Iwarsson. För varje gång vi visar att något fungerar, så borde vi också dokumentera varför – så att andra kan göra likadant.

– Framför allt, säger Ylva Trolle Lagerros, vill jag att fler ska känna stolthet. Det finns så mycket kraft i vårt samhälle. Briljanterna är ett sätt att påminna oss om det.

När intervjun är slut och vi reser oss från bordet känner jag samma sak som när vi först drog igång det här arbetet: hopp. Hopp över att förändring är möjlig. Hopp över att modiga människor över hela landet redan varje dag visar vägen.

Och kanske är det just det som gör Briljanterna så speciella – att de visar att Sverige inte 
bara är fullt av problem att lösa, utan av lösningar värda att sprida.